INSTUTITIONEN FÖR MILJÖ- OCH ENERGISYSTEM
Lunds Universitet och - Tekniska Högskola

MIV 001 Miljövård HT-93

från bord till jord

ett "paper" om kompostering av hushållssopor

Naturprocessen - växterna växer - vissnar - dör - förmultnar och blir mull, syre och vattnet - livets element, en viktig ingrediens i komposten.

Under vår tidsålder, industrialismen, har vi hela tiden fjärmat oss från naturen, t.ex. med vår sophantering. De hittills dominerande, att alla sopor blandade, ska deponeras eller brännas är inte alls naturligt. En ny syn har börjat få fäste hos allmänheten och politikerna om hur vi ska hantera våra biologiska sopor. Metoderna är inte några konstigheter, utan har praktiserats under årtusende utan att någon har skrivit avhandlingar om det. Vi får väl lägga oss till med uttrycket att "sopbergsparantesen" får bli så kort som möjlig i människans utveckling, på samma sätt som med "kärnkraftsparantesen"

Följande sidor ska på ett enkelt och naturligt sätt ge några råd hur man på bästa sätt ska göra en kompost och få den att fungera och slutligen få en jord igen.

Kompostens fysiska begränsning.

Den enklaste typ av kompost är ju bara en hög med nedbrytbart material, men någon typ av avgränsning av komposten gör arbete lättare och effektivare både för kompostören och mikroorganismerna som ska bryta ned materialet. Allt från den enkla hopspikade "brädhäcken" med ett fack, till en avancerad motoriserad isolerad varmkompost av trummodell.

Har man tillgång till en trädgård är det enklast att ha komposten utomhus. En kompost byggd av virke och med tre fack om vardera 1 m3 . Ett fack för den pågående matningen av komposten, samt ett fack för själva nedbrytningsprocessen och ett tredje fack där det nedbrutna materialet kan få eftermogna till en bra jord. Konstruktionen ska vara relativt tät på sidorna så att kompostprocessen fungerar ända ut till kanterna. I fyrkantiga fack finns det risk att det blir så uttorkat att processen avstannar. Lämpligt kan vara att klä insidan av facken med något plastmaterial, ett kraftigt och mekaniskt motståndskraftigt material är knottriga plastskivor som används till fuktisolering av husgrunder. Mer miljövänligt är att använda något pappmaterial, men då får man räkna med att byta det mellan varje komposteringsomgång, då det ju också kommer att förmultna. Virket till komposten bör inte vara tryckimpregnerat av miljöskäl, för att få konstruktionen mer hållbar kan man själv rötskydda de delar som kommer i kontakt med jorden. Ett miljövänligt träskyddsmedel är en blandning av trätjära, terpentin och linolja. Den här typen av kompostbehållare behöver inte ha någon speciell botten utan kan stå direkt på jorden. Då får man inte problem med det lakvatten från komposten som alltid bildas utan detta kan direkt infilterar i jorden. Oisolerade komposter eller kompostboxar som står ute under vintern kan gärna isoleras med plastinslutna stenullsmattor eller annat isolermaterial som inte tar till sig fukt. Blir det för kallt i komposten avstannar nedbrytnings processen.

Ett annat byggnadsmaterial som är helt naturligt är Leca-block, som är tillverkade av expanderad lera som sedan brännes. Lätt att bygga upp och behöver inte muras. Blocken är dessutom värmeisolerande.

Bygger man inte själv sin kompostbehållare finns det en stor mängd av olika behållare att köpa på marknaden. Behållare finns både för inomhusbruk och för utomhusbruk. Utförliga beskrivningar om dessa behållare finns i flera av källskrifterna som redovisas sist i detta arbete.

Kompostens innehåll

Det första man bör lägga i en ny kompost är ett lager med grövre material i botten för att det alltid ska vara luftigt längst ned. Lämpligt är sönderbrutna kvistar och ris. Ovan på detta ett lager med jord från en gammal kompost eller vanlig mullrik trädgårdsjord, denna jord innehåller lämpliga mikroorganismer som snabbt sätter igång förmultningsprocessen i komposten. Sen är det bara att mata komposten med köksavfall, potatisskal, grönsaksrester, kaffesump, äggskal, hushållspapper, blöjor och bindor som inte är uppbyggda med plastskikt. Bara köksavfall blir för "rent", blanda i trädgårdsavfall som grästorv, häckklipp, träflis, löv, var försiktig med gräsklipp då det gärna bakar ihop sig och ruttnar istället för att förmultna. Har man inte tillgång till trädgårdsavfall går det bra att använda träaska eller sågspån.

Det kväverika hushållsavfallet måste kompletteras med kolrika produkter som trädgårdsavfall, sågspån eller halm för att komposteringsprocessen ska fungera. Framför allt sågspån från lövträd är bra, sågspån från barrträd kan försena förmultningen genom sitt innehåll av terpentinämnen och andra röthämmande ämnen. Viktigast är att inte sågspånet kommer från tryckimpregnerat eller målat virke. Hackad halm ger en grynig och fin jord av komposten. En blandning av sågspån och hackad halm fungerar väldigt bra i roterande kompostbehållare. Inblandning av lite kalk, benmjöl och stenmjöl, ger den färdiga produkten ett värdefullare näringsinnehåll.

Skal från citrusfrukter råder det delade meningar om man ska tillföra till komposten, det påstås att förmultningen avstannar. Vill man kompostera citrus skal ska man nog finfördela dem så mikrorganismerna får en så stor angreppsyta som möjligt.

Komposteras mycket animalieavfall är det viktigt att detta täcks över ordentligt för att inte skapa onödiga olägenheter. Står komposteringskärlet inomhus kan det bli problem med besvärande lukt. Utomhuskompost kan dra till sig möss och råttor om köttavfall inte täcks ordentligt.

Regler för vad man får lägga i den enskilda komposten varierar från kommun till kommun. Ta kontakt med aktuell Miljö- & Hälsoskyddsnämnd för att få reda på vad som gäller.

Nedbrytningsarbetet

Det allra första som händer med kompostmaterialet är att svampar börja angripa det, man ser det genom det blir ett gråaktigt ludd över ytan. pH-värdet sjunker. Sedan kommer bakterierna rätt snabbt, speciellt om man lagt gammal kompostjord i botten. Om komposten är placerad ute med kontakt med marken kommer också snart smådjur, insekter av olika slag, in och börjar äta. pH-värdet stiger upp över 8.

Det viktigaste för hela kompostprocessen är syre och vatten. Blir det brist på något av detta avstannar nedbrytningen eller övergår i förruttnelse, varvid det luktar väldigt illa av det svavelväte som bildas. För att hålla syrehalten uppe i komposten är det bästa sättet att med jämna mellanrum röra runt i kompostmassan så den blandas väl. Samtidigt med omrörningen kan man tillsätta grövre material och nya matrester som gör komposten lucker och ger bakterierna nya mat. Viktigt är att komposten hela tiden matas så att inte aktiviteten avtar, ju längre den hålls igång ju bättre slutresultat.

Tillgången av vatten är viktig och sjunker halten av vatten under 25% avstannar processen, vid för våt kompost, över 80 %, avstannar också nedbrytningen på grund av syrebrist. I kompostprocessen frigörs vatten, blir vattenhalten för hög, bör man blanda i något nedbrytbart material som kan dra till sig överskottsfukten, torr torvmull drar till sig mycket fukt. Komposten får inte vara så våt att man kan krama vatten ur den. Tenderar en kompost att bli för torr får man vattna den, speciellt hörnorna i fyrkantig kompost torkar lätt ut.

När processen är ordentligt igång bildas värme i komposten varvid sjukdomsalstrande svampar och bakterier samt ogräsfrö dör. Temperaturen kan komma upp till 70 grader. På vintern avstannar nedbrytningen i en oisolerad utomhuskompost då temperaturen sjunker under 10 grader i massan.

När komposten är igång för fullt tar det 1-2 månader innan den får ett jordliknande utseende, men är därför inte färdig. Efter 2-3 månader avtar processen och komposten närmar sig jordstadiet. Av den ursprungliga volymen av kompostmaterial minskar mängden under nedbrytningen till mellan 40-80 %.

Eftermognaden

När nedbrytningen avstannat och temperaturen sjunkit i komposten ska den ösas om till fack 3 för efterkompostering. Har man bara en behållare kan komposten eftermogna i en hög i trädgården. Det tar ungefär 6 månader för massan att stabilisera sig till att bli en bra kompostjord. Grövre delar från trädgårdsavfallet som inte har brutits ned, är det lämpligt att sålla bort från jorden. Det bortsållade materialet är lämpligt att använda till bottenfyllning i nästa kompostomgång.

Användning av kompostjorden

Stabiliserad kompostjord innehåller normalt ett välbalanserat näringstal. Denna jord går bra att använda både i trädgården och till inomhusväxter. Normalt blandar man kompostjorden med vanlig trädgårdsjord före användandet. Till såjord blandar man in 10-30% av kompostjord och till planteringsjord blandar man in 30-60%. En inte helt stabiliserad kompostjord kan utomhus användas som marktäckning och jordförbättring under buskar, men man får då vara beredd att kvävegödsla lite extra då den fortsatta nedbrytningen kräver näring och denna tas då från den underliggande jorden. Kompostjord är mycket bra till jordförbättring speciellt för sand- och lerjordar, ju lägre mullhalt ursprungsjorden har ju märkbarare effekt får kompostinblandningen.

Hushållsavfall i storskalig kompost.

Kompostering av hushållsavfall i storstädernas flerfamiljshus kan vara svårt att arrangera av utrymmesskäl. Flera kommuner i landet har gjort olika försök med central kompostering av hushållssopor. Efter källsortering av avfallet blir en restfraktion kvar av komposterbart hushållsavfall och liknade, samt plast. Det hela mals och icke komposterbart material siktas bort. Komposteringen sker enligt två modeller.

Ytkomposteringsmodellen

Den komposterbara delen blandas med sand och läggs ut i skikt om ca 20 cm och på ytor av 150-200 m2 .

Strängkompostmodellen

Kompostmassan läggs i strängar med en bredd av 1,5 m och 1,0 m höjd. Komposten i detta fall är inte blandad med sand. Den aeroba nedbrytningen sker här så att komposten vändes med maskinell utrustning så ofta att det hela tiden finns tillräckligt med syre i massan. Provtagning och analyser sker för de båda modellerna av storkompostering. Den färdiga produkten bedöms, tack vare källsortering, få ett högt näringsinnehåll och med låga halter av tungmetaller.

Egna erfarenheter

På det Naturbruksgymnasium som jag arbetar på har vi under några år provat olika sätt att kompostera på, med skiftande resultat. 1991 fick vi medel från landstinget för att kunna starta ett mer organiserat komposterande. Några olika typer av kompostbehållare införskaffades, därav två stycken roterbara trumkomposter typ Jora. Behållarna placerades utanför köket för det var meningen att kompostera köksavfall. Försöket igångsattes på våren för att snabbt få igång nedbrytnigsprocessen. Allt komposterbart avfall, inkl. servetter, från skolans kök och matsal komposterades. Komposteringsprocessen kom inte igång som tänkt, utan en anaerob förruttnelse utvecklades istället. Stanken från behållarna var kraftig. Stora mängder lakvatten rann ut från behållarna. Hela försöket stöddes av kommunens hälsoinspektör, men när det gick snett rekommonderades vi att avbryta försöket. Detta skedde fram på höstkanten.

Orsaken till misslyckandet var från början för lite kunskap om denna typ av kompostering. Köket tillreder frukost, lunch och middag till 120-130 personer varje dag. Avfallsmängderna blev för stora i förhållande till kompostbehållarnas volym. Dessutom tillfördes inte annat komposterbart material för att få rätt förhållande på kväve/kol i komposten.

Senaste året har en grupp elever tagits sig an komposteringen som sker i sex olika typer av behållare. Nu blandas köksavfallet med trädgårdsavfall och hela tiden kontrolleras att nedbrytningsprocessen fortlöper normalt. Dessutom startades två maskkomposter våren -94, den ena dog under sommarlovet då vid ett tillfälle för mycket tomater från växthusen tillfördes, maskarna drunknade. Från skolans växthus och park produceras mycket kompostmaterial som komposteras i en stor öppen kompostanläggning med tre fack om vardera ca 50 m3. Kompostmaterialet vändes och blandas om med hjälp av en hjullastare.

Slutord

Miljöengagemanget är ett viktigt argument vid egen kompostering eller vid sortering för storkompostering. Lokal kompostering ger möjlighet att själv på ett praktiskt sätt ge sitt bidrag till en renare miljö. Genom att kompostera nära källan slipper man miljöbelastande transporter. Lokal kompostering gör att man gärna lägger ner lite mer arbete och känner större ansvar för att komposten fungerar och att det blir en bra produkt som man själv ska använda. Alltså kortaste vägen "från bord till jord".

Hans-Otto Tengrud
Basketbollsvägen 12
238 42 OXIE
040-54 80 89
E-post: info[at]arborea.se

Källförteckning:

Naturvårdsverket rapport 4119 "Lokal kompostering" (1992)

Lotta Lanne "Lottas kompostråd" (1993)

Mullmaja AB "Avfallsminskning..." (1992)

Sveriges Lantbruksuniverstitet "Lokal kompostering i Lund" (1993)

Hvilans Trädgårdsskola "Av jord är du kommen" (1993).